Många har reaktionerna varit på Alex Garlands Civil War och oavsett vad man tycker om upplägget eller är trött på diskussionerna kring ett uppdelat USA så är den svår att ignorera. Denna film tar plats i ett framtida USA där situationen eskalerat så pass att landet bokstavligen är uppdelat. Regeringen som knappt är en regering är påväg att falla och det är närmast undantagstillstånd.
Redan från början kastas vi in mitt i handlingen och den höga pulsen avtar nästan aldrig. Vi får följa ett gäng korrespondenter på vägen till Vita Huset genom krig, våld, misär och tortyr. Det är en slags kärleksförklaring till journalistiken och ett undersökande av ett land i upplösningstillstånd. För oavsett om vi tycker situationen är illa nu så kan det alltid bli värre. Flera länder går som bekant igenom detta eller har gjort det i modern tid. Så hur ser vardagen ut i krig? Var får/kan man åka och inte och vad måste vi göra för att överleva? Alla skådespelarna med Kirsten Dunst i spetsen levererar trovärdigt, speciellt hon med sin erfarna trötta blick. Där finns även hennes kick-sökande kollega, den visare journalisten och den unga aspiranten. Detta gäng fyller alla sina roller väl och även om det finns en del klyschiga inslag i deras dynamik så är det ändå något som fungerar på grund av miljön.
Någonting som är genomgående är Garlands orädsla för att närmast dränka oss i lik. Det slår mig att det måste vara en av de vanligt förekommande synerna när man är mitt i krig? Det är kroppar och åter kroppar man får se, lemlästade, blodiga och anonymiserade kroppar. Vad gör det med oss att leva i en sån värld? Hur ska vi i väst annars förstå detta om det inte skildras på det här sättet? Det är tragiskt, men sant. Det borde regna priser över den här filmen, folk är generellt för fega för att förstå ett viktigt inslag i debatten när det kommer, men de borde göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar