Alla Sci Fi-älskarens största dröm/mardröm är Denis Villeneuve re-make av Dune. Knappt så det går att lägga oss sci-fi älskare åt sidan längre, spridningen är så stor att man kan kosta på sig budget av enorma kalibrer för denna suggestiva trilogi. Bland stjärnskådisarna i denna hittar vi Timothy Chalamet, Rebecca Fergusson, Zendya, Florence Pugh, Stellan Skarsgård, Javier Bardem, Austin Butler, Christopher Walken osv osv. Listan är en mil lång.
Handlingen kretsar kring Paul Atreides (Chalamet) som förenas med Fremen-folket i öknen tillsammans med hans havande mamma Lady Jessica (Fergusson). Paul förälskar sig i Chani (Zendaya) och tränar sig i öknen i väntan på att möta sitt öde. Han har krafter som gränsar till telepati. Därefter är det ett gäng olika karaktärer som är en del av olika houses som slåss om makten. Många flashar förbi och är läskiga i olika masker/smink som sådana där kort man bytte med varandra när man var yngre. De är dock mer smink än riktigt brutala.
Större delen av filmen består av storslagna ökenvidder och sandmasker - så so far so good. Men det är en oöverskådlig kedja av händelser och mytologi som ska tryckas ihop och det gör det svårt att hänga med. Mytologin är just det som gör Dune till något annat än Star Wars, för den känns så särpräglad. Den första filmen var bara uppbyggnad och denna är uppbyggnad och sen abrupt slut. All scenografi och foto är fantastiskt och man tror på de flesta av skådisarna, även om Austin Butlers Feyd Rauta är mer yta än våld. Magin och kusligheten från första filmen saknas kanske eftersom det mest är sand i första delen av denna och ändå är det en lång film. Vad hände med den märkliga dialogen Lady Jessica har med sitt ofödda barn i böckerna? Den är bara med lite grann i denna. Jag tycker trots detta om det storslagna och köper den delen, men känner mig trist i att landa i att filmen är för ojämn och för kommersiell. Jag ser ändå fram emot den sista delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar