Longlegs är filmen som blev recensenternas favorit, men blev till besvikelse för en del av publiken. Folk tyckte inte den var tillräckligt läskig, men det där är väl något väldigt subjektivt ändå? Filmen följer en FBI-agent spelad av Maika Monroe som på 90-talet försöker nysta i en mordutredning vilket har oväntade kopplingar till hennes eget förflutna. Hon har själv träffat den udda mannen i vitt smink som barn som är kopplad till morden (mycket passande spelat av Nicholas Cage).
Den här filmen har ett mycket snyggt retro-foto och en genomgående obehaglig idisslande stämning. Den är snyggt upplagd med långsamt tempo och inslag av ockulthet. Den påminner om den skräckinjagande trauma-parallelen Hereditary trots undertoner av True Detective.
Jag njöt av denna pärla som både är en fröjd för alla deckarnördar och för alla som gillar kuslig stämning. Den här filmen har ett smart manus och stark uppbyggnad. Maika Monroe är skicklig att spela på det svagt autistiska. Men det är ingen horror-film, jag kommer inte drömma mardrömmar om Longlegs och kanske är det en besvikelse för många. Jag tycker dock det är skönt och ser det ändå som ett gott betyg att jag inte skulle vilja stöta på Longlegs i en mörk gränd. Det är obehagligt med en blandning av Mick Jagger, Det och Freddy Kreuger helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar